Stunderna mellan vakenhet och sömn

 

Sitter i barnens sovrum som numera bara är Lillprinsens sovrum. Och deras gemensamma lekrum även om de sällan är här och leker. Mannen och jag har också sovit här inne varsin natt den senaste veckan.

Jag för att jag somnade redan 20.30 när jag nattade honom häromkvällen. Någon gång under natten vaknade jag och noterade att dörren öppnats och att det var släckt i vardagsrummen men var alldeles för trött för att gå upp och borsta tänder. Sen ville jag nog också få sova en natt utan att ha Prinsessan alldeles i på mig. Vissa nätter orkar jag bara inte. Jag vill ha mitt eget utrymme när jag sover och kan bli så arg och irriterad när hon lägger sina fötter över mitt bröst. När hon var liten tyckte jag det var orättvist att mannen fick huvudet och jag fötterna när hon låg mellan oss. Nu spelar det ingen som helst roll längre. Det är lika jobbigt med båda. Sen ska hon inte ligga mellan oss längre heller. Hon ska bara lugga på min sida.

Någon gång där på natten när jag vaknar och vänder på mig för att madrassen inte är fullt så avlastande för kroppen som vattensängen är, tänker jag på hur det kommer bli när Prinsessan förstår att jag inte sovit bredvid henne. Men jag orkar inte bry mig. Det får bli som det blir med det.

Lördagar är min sovmorgon men är Lillprinsen vaknar 6.30 och jag redan sovit tio timmar ser jag ingen direkt vits med att sova längre. Jag ger maken tiden i stället och ser redan fram emot att jag får sovmorgon imorgon istället. Prinsessan sover gott ända till 8.30. Jag vet inte hur det kom sig att hon frågade men det är viktigt för henne att det är jag som ligger bredvid henne och jag försöker mig på en vit lögn för att slippa göra henne besviken att jag sovit bredvid lillebror hela natten. Det går dåligt och jag säger som det är, att jag somnade när jag nattade honom och sen sov där hela natten (en liten vit lögn var det ju).

Precis som jag trodde blev hon väldigt ledsen och jag förstår att det kommer bli en lite knepig förmiddag för att komma förbi det här. Är det vanligt att barn blir så här ledsna över en sån sak?

Idag är det söndag och mannen och jag har sett på varandra många gånger under dagen att vi längtat efter kvällen och att det är förskola i morgon igen. Han får komma iväg till sitt jobb och tänka på annat in några timmar. Lillprinsen visade sig ha feber ikväll så honom blir jag hemma med. Jag ber till högre makter om att det inte ska gå över till Prinsessanoch att det blir en vecka till hemma med henne redan. Jag orkar inte det just nu. Jag behöver luft. Behöver få komma igång med annat igen. Skriva för att söka vårdbidrag så att vi åtminstone har en chans till kompensation retroaktivt för det merarbete som vi redan har för att få vardagen att fungera, trots att iännu inte har någon diagnos.

Nu är klockan 22.15 och jag har varit här inne i mörkret med lilleman sen klockan sju. Halv åtta sov han och i snart tre timmar har jag suttit här och läst och skrivit lite. I över en timme har jag väntat på att mannen ska komma in och säga att hon äntligen somnat. För att slippa höra om de tjafsar eller inte har jag lurar med musik i öronen. Jag vet att det inte är någon idé att gå ut innan eftersom hon då bara drar igång igen. När hon äntligen börjar acceptera det här upplägget är det bäst att inte ändra på något. När det väl är inkört kanske jag kan börja visa mig igen. Som att gå på toa t.ex.

Jag inser just att mannen ikväll skulle göra som jag gjort de senaste kvällarna, göra sig klar innan han lägger henne, eftersom det slutligen blir olidligt att själv hålla sig vaken så länge. Så så snart hon tystnar och ligger helt still är det en njutning att själv bara få stänga ögonen och somna. Utan egen tid. Kvällarna att natta Lillprinsen är just nu stunderna vi får en stund för oss själva. Först en mysig nattning med pussar och små armar runt min hals när han somnar och sen flera timmar att i tystnad bara få läsa eller skriva utan att bli störd. Den där teven i sovrummet jag hånat mannen för att han velat ha, verkar nu inte alls vara en så tokig idé. Att se film från våran säng är ju ändå omöjligt som det är nu.

Kanske de båda sover djupt redan. Ska jag våga se efter, eller hur länge ska jag vänta liksom?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s