Svårt att komma till ro

Går i taket av dessa kvällar snart. Hon har såååå svårt att komma till ro.

Men jag har ju sagt att det tar tid att somna.

är hennes återkommande svar.

Vi sov länge i morse (hon somnade 22 igår) så vi satsade på att de skulle va i säng kl 20 ikväll. Tjugo över åtta hade hon låtit övertala sig att gå till badrummet och kissa och borsta tänderna. OM hon blev buren upp och ner i fötterna av pappan, vill säga.

Tillsammans med båda läste vi en bok innan vi låtsassläcker och säger god natt till lillebror som går in till sig för att nattas av pappan. Vi tänder och läser en bok till. Vid det läget har jag hunnit ligga i sängen i säkert fyrtio minuter redan och är vansinnigt sömnig. Vaknar förstås av att hon gått in till pappa och lillebror, istället för att väcka mig.

Hon kommer och lägger sig igen. Jag drar mig upp till halvsittande i sängen och tar fram min telefon för att kunna hålla mig vaken tills hon somnar. det verkar funka, idag.

Det är något som skrämmer henne med att jag sover när hon är vaken. Det har det alltid gjort (inkl i bilen), men just vid hennes insomning är det värre än nånsin. Hon är inte still en sekund, benen rör sig fram och tillbaka, hela tiden.

P: De kan inte vara stilla. De vill bli varma.
Jag: Jag kan hålla i dem om du vill (tar lätt tag i fötterna som stampar och sparkar över mitt knä)
P: Du håller för hårt. Släpp. De vill inte. Släpp!

Kolla mamma, mitt ena öga sover.

Hon håller för det ena medan det andra tittar. Jag ser lång väg hur trött hon är och hur nära det är att hon somnar. Men det går inte för henne att släppa taget. Något skrämmer henne. Vad?

Själv säger hon att jag ska ligga bredvid henne hela natten, vilket jag också gör såvida lillebror inte vaknat och påkallat sin uppmärksamhet.

Vad kan vi göra för att hjälpa henne komma till ro?

Annonser

2 thoughts on “Svårt att komma till ro

  1. Min son med adhd var sådan innan kunde ta flera timmar trots att man såg hur trött han var men så fort han var på väg att somna så började han stöka omkring.
    Tyvärr fick vi helt enkelt tvångshålla honom när han for omkring. Inget jag egentligen gillar men det var det enda som fungerade och efter 2 månader så räckte det att man låg brevid med armen över honom för att han skulle komma till ro. Men i början var det endel skrik och gråt. Men så fort han låg still så lättade vi på greppet lite och började han då åla omkring så höll vi lite hårdare igen.

  2. Tack för din kommentar Alexandra.
    Förr har vi också hållit i henne med tvång tills hon gråtit eller skrikit sig till sömns. Men det har mest varit när hon vägrat ligga kvar i sängen. Nu är hon iaf kvar i sängen men pillar, pratar, viskar för sig själv, snurrar, sätter upp rumpan i vädret som hon ska göra kullerbytta och jag vet inte allt. VIssa kvällar värre än andra.
    Så nu när hon är ändå stannar i sängen håller vi inte i henne, men jag försöker få lägga en stadig hand på hennes fötter eller ben för att hjälpa dem att vara stilla. Går ibland. Och en liten stund.
    Skönt att höra att vi inte är ensamma…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s