En vanligt ovanlig morgon

En vanligt ovanlig morgon i Prinsessans familj.

  • Det ovanliga består i att vi idag ska på Disney on Ice på Globen.
  • Det vanliga består i hur hon agerar just såna här dagar, när det faller utanför ramar och rutiner.

7.30 – Prinsessan vaknar av sig själv och kommer ut ur sovrummet. Hon har sovit hela natten. ”Jag vill att DU ska väcka mig mamma.” Tillbaka in i sängen, gömmer sig under täcket och jag låtsas att jag inget vet när jag minuten efter går in och ”väcker” henne. Mjukt och fint. ”Ska jag vara ute eller inne på dagis idag mamma?” är det första hon frågar. (jag inser att hon verkligen behöver mer information ifrån dagis, pronto.)

7.35 – Tittar på nätet för att förbereda oss inför Disney on Ice. I år är det Princesses and Heroes och när jag säger att Tingeling är med så blir det alldeles fel. ”Tingeling är ingen prinsessa”. 

7.45 – Mannen serverar hennes frukost. Yoghurt, protein med vaniljsmak och müsli samt vitaminer. Det tar minst tio minuter innan hon börjar äta. Och tillåts bli matad. Minst tio. Idag är det ovanligt rörigt vid bordet. Mannen blir irriterad för att Prinsen inte äter sin yoghurt och tycker han ska få sin välling istället (som jag vill minska ner på). Han vill ha min tallrik med fil och flingor. Jag fyller på min skål och han äter med glädje. Prinsessan har under tiden blivit färdigmatad och springer iväg.

8.00-9.00 – Att få på Prinsessan kläder och bli klar för dagis är i vanliga fall ett ständigt trixande. Idag är det etter värre. Hon gömmer sig under täcket. Springer iväg. ”Måste kissa”. Tvätta händerna efteråt vill hon aldrig göra, hon ska bara göra något annat först. Idag är det tandborstningen som kommer emellan.

8.10 – Tandborstning. Hon har börjat ska sätta på tandkrämen själv. Halva tuben går åt. Jag tar bort en del och säger att så mycket får du inte ta, det är inte bra för magen. Hon suger i sig det som är kvar och vips kan hon inte borsta tänderna för ”Jag har ingen tandkräm.” Lämnar mig med tandborsten som hon sköljt av och ger mig inget annat val än att ge henne mer tandkräm, gå efter henne till sängen och borsta hennes tänder, för tandtrollen kan hon inte ha kvar. När jag försöker få smörja in hennes händer också blir hon arg och knölar ihop schemat och håller det som en boll resten av morgonen.

8.20 – Jag inser att vi måste rita dagens händelser mer noggrant. Det räcker inte med att vi har morgonschemat och att jag hämtar henne efter lunch. Plötsligt blir hon hur lugn som helst och sätter sig intill mig och ser när vi ritar ”hemma, vagnen till dagis, utelek på dagis (som jag ringt och kollat av), samling, lunch, mamma hämtar, kissa på toa, buss och t-bana till Globen, mellis, skridskor, t-bana och buss hem, hemma och middag allihopa tillsammans.” Hon färglägger några av bilderna.

8.30 – Av med nattlinne och på med kläder, är det tänkt. Jag tröttnar på att trixa och att hon bara snurrar runt och går och klär på mig själv istället. Jag säger ”Nu gör jag mig själv klar istället. När du vill ha min hjälp får du säga till”. (Om tjugo minuter är det bra om vi är utanför dörren. Hur ska det gå till?) Pappan som för länge sen blivit klar med Prinsens påklädning, kliver in och hjälper henne av med nattlinnet. ”Mamma ska hjälpa mig” mer eller mindre skriker hon. Tar tillbaka nattlinnet och sätter på sig det igen. Jag låtsas som jag inget märkt och börjar om, tar av nattlinnet, tar fram tightsen från igår (går inte föreslå nya kläder en sån här dag) och börjar klä på. Nu går det bättre.

8.40 – Dags för ytterkläder. Kallare ute idag. Hon vill inte ha de varma överdragsbyxorna. (Misstänker att det är det svarta på dem som stör, eller nåt.) Gömmer sig i sängen igen. Förklarar vilka alternativ hon har. Visar mjukisbyxorna och förklarar lite till. Hon väljer dubbla innebyxor och de tunnare överdragen. De tjocka skulle bli för varma när vi var på Disney on Ice. ”Vi kan inte gå än mamma, för vi har inte sett solen än.” (jag har ritat en soluppgång på morgonschemat.)

8.50 – fortfarande inga ytterkläder på. Hon gömmer sig bakom badrumsdörren och mitt kontorsskåp. Jag låtsas att hon försvunnit. ”Jag vill att du ska leta efter mig.” Jag letar i garderoben. ”Inte här. Kan hon vara här då? Nej. Men här då? Nej, var KAN hon vara? Åh, jag ser något under dörren därborta.” Prinsessan njuter av att bli hittad och gömmer sig lite till.

8.55 – Nu har vi kommit så långt att munkjacka (eftersom hon aldrig vill ha annat än t-shirt på sig) och kofta är på. ”Jag måste ha min teckning till J med mig idag” (en av pedagogerna på dagis) och försvinner igen. Jag borstar mina tänder. Prinsen är klar sen länge och har fått komma ut på trappen och vänta. Han demonstrerar genom att lägga sig på rygg och riktigt visa hur uttråkad han är. Tack och lov att han håller sig lugn och inte skriker dessutom.

9.00 – Båda barnen i vagnen. Phu!!! Prinsen gnäller för han vill sitta högst, men finner sig tack och lov med att sitta på framdelen, framför Prinsessan. Mot dagis.

Väl framme på förskolan går hon in och lämnar teckningen till J, som en timme tidigare berättat att de skulle vara ute på gården, men att det är lite svårt att veta nu när de är så få i barngruppen.

J sätter sig ner på huk och säger: ”Vet du vad vi ska göra nu? Nu ska vi gå till biblioteket och lämna tillbaka alla böcker som vi har lånat. P: Men Emil har vi ju inte läst (stenkoll såklart).”

Jag hämtar andan och funderar på hur Prinsessan reagerar på att hon plötsligt får informationen om att hon ska gå till biblioteket istället för att vara ute och leka, som hon alldeles nyss fick information om. Så länge hon inte protesterar här och nu lägger jag mig inte i. Mina tankar går istället till vilken tjej jag får med mig till Globen i eftermiddag. Hur trött kommer hon vara redan innan vi kommer dit?

Hur kan vi få förskolan att förstå att när hon en hel dag pratar om att ”i morgon kommer mamma och hämtar mig tidigare för vi ska åka till Globen och se Disney on Ice” handlar det om en förberedelse och nervositet hos henne? Att när hon gör det glatt på förskolan ena dagen har vi ett h-vete hemma för att överhuvudtaget få henne klar den andra dagen. Det är inte bara av glädje, som de tror att det är.

Och hur ska vi få dem att förstå att vi behöver veta i förväg vad hon förväntas göra på morgonen när hon kommer dit?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s