Sockret var ingången till vår förståelse

Ingången till förståelse att Prinsessan troligen har någon diagnos har varit genom socker och snabba kolhydrater.

Redan när hon var 1,5 reagerade vi på hur starkt hon påverkades av potatismos (pulvermos var det visserligen då). En gång är ingen gång. Två gånger är en vana. Det gick inte att missta sig på. Hon blev sjövild.

Sen har det bara fortsatt, även om vi kämpat hårt för att blunda för faktum. Hon reagerar starkt när hon får i sig allt för sockerrik kost. Det handlar inte bara om godis, glass eller bullar, även om det är det som varit tydligast. Det är även snabba kolhydrater som vitt bröd, vit pasta, potatis (särskilt när den mosas) och russin som får igång henne.

Det är otaliga kalas och festligheter som slutat med att hon legat på golvet och skrikit eller somnat efteråt. Eller då vi kommit hem från fika hos en granne som bjudit på jordgubbar och glass och mannen på två sekunder sett att hon fått i sig mer socker än hon borde.

När vi nu äntligen har förstått kopplingen och också börjat ta det på allvar hur otroligt viktigt det är att vi håller hennes blodsocker på en jämn nivå, kan jag i backspegeln se så många tillfällen där hon varit ursinnig, slagits eller sparkat mig för att jag sagt åt henne. Eller, den där gången då hon var två och bokstavligen klättrade över både mannen och mig när vi skulle natta henne i en stuga hos bekanta vi besökte en sommar. Säkerligen var det glass och annat snabbt hon fått i sig den kvällen och bara VÄGRADE komma till ro. Nu är det så tydligt. Nu när vi tagit bort så mycket som vi kan (och vet hur) av det synliga och dolda sockret är hon så mycket lugnare och vi har färre konflikter och utbrott.

Jag vet att vi kommer trilla dit och ge med oss ibland. Och jag vet att vi kommer fatta varför det blev som det blev. Men jag vet också att jag vill tro att vi inte ska behöva vara så här petiga med kolhydraterna och att hon ska funka som alla andra. För även om det är nyttigast för oss alla att undvika socker (det är faktiskt en drog) så är vi så ovana att prata om det från det perspektivet. Och det sticker ofta i ögonen på folk att någon avstår totalt. Det är lite som att vara absolutist. Många har svårt att förstå såna val.

Idag var vi på fika hos släkt (som vi inte berättat om våra misstankar för). Eftersom jag förstod att det skulle bli sju sorters kakor preppade jag med medhavt mellanmål och LCHF-peppisar och ischoklad med minimalt med sötningsmedel och inget vetemjöl.

MM: Har ni med egna kakor? (från den äldre generationen)
Ja, utan socker. P är känslig för det.
MM: Men lite socker måste de ha.
Maken och jag unisont: NEJ!

End of discussion.

Av det lilla jag har hunnit lära mig och förstå om diagnoslandet så är alla olika. (Precis som alla normalstörda också är förstås.) Däremot var det en av de första sakerna som gjorde att vi började misstänka någon form av bokstavskombination. Hennes känslighet för socker. Hon har också svarat väldigt snabbt på de förändringar vi gjort när vi dragit ner på snabba kolhydrater. Hon blir lugnare och mindre aggressiv och överaktiv. Det blir en bättre tillvaro för oss alla helt enkelt. Vi har behövt göra justeringar i flera omgångar och är nu mer eller mindre nere på nolltolerans, men just nu behöver vi ha det så för att orka. Hellre mecket med planeringen kring mat, än de jobbiga situationer vi får när vi inte tänker oss för.
Jag förstår att alla inte är beredda att göra en stor kostomläggning för att få till en förändring, för det är rätt mycket jobb att göra. Jag tror inte vi givit oss in på det alls heller, om vi inte tagit det i små små steg. Om någon förra sommaren (1,5 år sen) hade sagt till mig att jag skulle ha en helt sockerfri kost, även för mina barn, hade jag bara skrattat. Idag känns det självklart. 
Sockret har så många negativa inverkningar på oss och det skapar en hyperaktivitet. Vissa personer, som är extra känsliga, mår också väldigt dåligt av det. Det skapar en stress i kroppen och vi behöver ständigt öka intaget för att hålla jämn nivå på blodsockret. Det gör att det istället åker berg och dalbana i kroppen och vi blir extremtrötta och överaktiva om vartannat. 
Det kan räcka med att sluta med läsk och godis till att börja med. Eller att bestämma ett tillfälle i veckan och också se till att det äts ett ordentligt mellanmål INNAN man äter t.ex. en glass.
Om du har några frågor om hur vi har gått tillväga svarar jag gärna på det. 
Annonser

2 thoughts on “Sockret var ingången till vår förståelse

  1. Pingback: Prinsessans bjuds på snabba kolhydrater, och vi får ta smällen « rosa prinsessan

  2. Pingback: Tema Traditioner – Jul | rosa prinsessan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s