Rädd för förändringar

Det brast vid läggningen ikväll.

Prinsen och Prinsessan sover i samma säng. Vi lägger ut 2 st 90 madrasser som vi bäddar ihop på dagarna. På så vis har vi gott om plats att ligga emellan dem när vi nattar eftersom ingen av dem skulle ligga stilla i en egen säng utan att ha någon intill sig. Det är en loftsäng, men eftersom Prinsessan inte vill sova så högt upp har vi kommit fram till denna lösning som ändå verkar fungera ganska bra.

Ikväll låg hon och pillade på lampsladden som var virad runt ett sängben istället för att slappna av och komma till ro. Jag (som borde fatta bättre) kunde inte med att hon inte lyssnade på vad jag sa och slutade pilla (var själv vansinnigt trött och ville bara komma därifrån) tog till slut bort hela sladden så att hon inte längre kunde pilla på den.

Hon blir förstås förtvivlad och ledsen för att jag tog bort den.

P: Jag vill inte ha den här dumma våningssängen. Jag ska slå sönder den i morgon. Om du inte sätter tillbaka den (sladden) igen så kommer jag slå sönder sängen. Om du inte sätter tillbaka den nu så kommer jag aldrig att låta den vara mer. Jag ska slå med en hammare i den i morgon.

Det tog en stund av lugnande från min sida (Prinsen hade somnat tack och lov) utan verkan innan jag fick en aning om vad det handlade om.

Jag: Är det så att du vill att jag ska sätta dit den igen för att du vill visa att du kan låta den vara nu?
P: Jaa, det vill jag. Men jag kommer ändå slå sönder våningssängen i morgon.

Mycket riktigt, hon lät den snällt vara (sladden alltså) när den kom på sin rätta plats igen. Därefter följde en hel rad av olika orosmoment i Prinsessans liv. Hela tiden med gråten i halsen.

P: Jag vill inte ha den här dumma våningssängen. När vi flyttar (finns inga som helst planer på en flytt) kommer vi att lämna den här då? Det vill inte jag. Jag vill att vi tar med oss ALLTING som vi har här hemma då. Vi ska flytta en gång till ett hus och sen ska vi aldrig flytta mer mamma (vi har inte flyttat sen hon föddes).
Jag: Vill du att vi ska flytta?
P: Nej, jag vill aldrig flytta. Varför vill du det mamma?
Jag: För att det är lite litet (vi bor 4 p i en 2:a på 63 och jag och mannen har sängen i vardagsrummet)
P: Det tycker inte jag. Jag tycker det är STORT.
Jag: Tycker du det är jobbigt att vi har gjort om så mycket här hemma?
P: Ja, det tycker jag. Jag vill ha med alla saker som vi har här hemma.
Jag: Ja, jag har märkt att du tycker det är jobbigt med förändringar.
P: Vad är det för månad nu mamma?
Jag: December.
P: Vad är det för dag idag? (söndag) Vad är det för dag i morgon? etc.

Jag tolkar hennes vändning i samtalsämne som att hon vill ta tillbaka kontrollen. Det blir för jobbigt för henne på något sätt att tänka på förändringarna och vad det är som är så jobbigt.

Jag är tacksam för att jag i denna stund fick tillåtelse att torka hennes tårar. Det är inte varje gång jag får det.

Som jag älskar denna lilla tjej!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s