Ibland rymmer jag hemifrån

På helgerna rymmer jag hemifrån ibland. För att andas, för att få tänka och för att få några timmar utan att hela tiden vara mamma med stort M.

Jag är medveten om att även mannen har det behovet, och under golfsäsongen tar han vad han behöver. Självklart får även han tid för sig själv på helgen ibland och vi försöker planera så att vi alltid får en kväll var i veckan där vi inte behöver vara hemma vid nattning. Där vi får göra vad vi vill utan att känna ”måstet” att komma hem och avlasta den andra.

Just vid sovdags har vi som regel att natta varannan kväll. Det har funkat rätt så bra, fram tills för några veckor sen. Då när allt rasade över oss. När det blev tydligt hur jobbigt Prinsessan har det. Hur mycket hon kämpar och vilket behov hon har av att få hjälp att varva ner. Mina kvällar funkar det rätt bra. När det är mannen som ska natta slutar det ändå alltid med att det är jag som nattar Prinsessan.

För knappt ett och ett halvt år sen gjorde vi om hemma u vår tvåa så att vi skulle kunna bo kvar i några år till. Vi köpte en ny, STOR, säng (2m x 2,10 m) och ställde den i en del av vardagsrummet. Idag är det det absolut i särklass bästa inköpet vi gjort. Vi kan ligga på längden och tvären. Prinsessan kan härja i ett hörn och vi får ändå plats. Sovrummet fick bli barnens rum. Prinsessan tjatade till sig en våningssäng och vi hittade en perfekt Bed4Kids på Blocket som hon älskade. Att leka i. Hon hoppade uppifrån och ner på golvet, hängde i knävecken från kanten och ropade skräckslaget för att få hjälp att komma ner. Men att sova däruppe har hon aldrig velat. Ett par veckor (eller kanske bara några nätter) i början sov hon där. Då hade Prinsen fortfarande sin spjälsäng så det var ju helt okej att hon sov på madrassen på golvet under loftet (1 m hög bara) så länge.

När han flyttade ur sin spjälsäng flyttade hon upp. Då nattade vi dem tillsammans, stående eller sittande på golvet intill sängarna. Sen ville hon inte längre. Hon flyttade ner igen. Sen dess har de delat säng och det har gått jättebra. Det är en fullstor 90×200 madrass så de får ju plats, men nu börjar det bli trångt för Prinsessan. Framför allt har vi börjat förstå och inse att hon aldrig kommer vilja sova däruppe. Troligen har hon svårt med balansen eller vad som är upp och ner när det blir mörkt så det blir antagligen väldigt obehagligt att sova en meter upp i luften.

När jag tänker efter så minns jag när hon som 18 månader gammal började sova i vår säng. Innan dess hade hon totalvägrat och bara skrikit neeej om vi försökte lägga henne där när hon vaknade på nätterna. Plötsligt så ville hon vara hos oss, kanske för att hon börjat på dagis och behövde tanka på nätterna. Däremot låg hon alltid på tvärsen i sängen. Huvudet på mig och fötterna hårt tryckta mot mannen. Flyttade vi oss så sträckte hon sig bara ännu mer. Till slut stod vi inte ut och gjorde någon rockad för att det skulle funka. Vad minns jag inte nu.

När jag idag har fattat varför hon vill att jag ska hålla henne i fötterna när hon somnar så fattar jag. Sannolikt behöver hon balansen. Hon behöver något som förankrar henne när hon ska slappna av. Jag har hört det från två separata källor och allt blir plötsligt så tydligt.

Hon ligger med röda spöklampan från IKEA (som just fått namnet Putte, för att det rimmade på Snutte) nära sig är hon somnar. Helst precis framför ögonen. Hon pratar för sig själv, räknar plankor i taket eller repeterar serier hon sett på Playhouse Disney. Ständigt med ögonen vidöppna. Detta har triggat mig många gånger och jag har sagt åt henne, tjatat och skällt att hon ska vara tyst och blunda. ”Det är dags att sova nu.”

Nån gång var jag smart nog att fråga vad som hände om hon stängde ögonen. Det var långt innan jag fattade autismspektrat kan innebära, så när hon sa att det snurrade tolkade jag det som att det var tankarna som snurrade. Såklart, hon pratar ju hela tiden så det är väl inte så konstigt… tänkte jag.

Ögonen stänger hon först sekunderna innan hon sover. Ofta säger hon något högt också precis innan hon stänger ögonen och sover, så det är svårt att fatta att hon faktiskt somnar. Men nu har vi börjat lära oss och jag ger henne tiden att få varva ner i sängen. Men det tar henne oftast 1,5 timme från det att vi lägger oss, tills hon kan varva ner och slutligen somna. Vi läser, sjunger, pratar en stund. Sen somnar jag och blir sjukt irriterad över att hon ska prata med mig hela tiden, istället för att koppla av och somna.

Så någon kväll i veckan måste jag få komma hemifrån, få tänka fritt och inte behöva stressa upp mig över att jag mellan 18.30-21 är Prinsessans högra hand så att hon kan komma i säng och varva ner.

Nu ska jag iväg till en än som har två barn som också ska nattas.Jag har aldrig fattat hur hon har menat när hon har sagt att hon lägger dem 19.30 och kl 20 sover dem. Nu fattar jag. Och jag gillar inte det sättet som vi har det. Jag kan bara hoppas att vi kan hitta ett sätt som hjälper henne varva ner lite lättare. För vi kan inte påbörja nattningen redan klockan 18. Det skulle inte funka.

Annonser

One thought on “Ibland rymmer jag hemifrån

  1. Pingback: Han kan inte det som du kan « rosa fantasier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s