När spänningen släpper

Vad händer när spänningen släpper?

20111213-103324.jpg

Vi (jag) har jobbat hårt med att förbereda Prinsessan för morgonens Luciafirande. Igår kväll (under pysselstunden) ritade vi ett fint schema med alltifrån vilken tid hon skulle väckas och vad som skulle göras sen.

  • Väckas
  • Frukost
  • Badrum
  • Innekläder – väljas & kläs på
  • Ytterkläder
  • Luciakläder
  • Prinsen & Prinsessan påklädda bredvid varandra
  • Båda två i vagnen
  • Lämna Prinsen först
  • Lämna Prinsessan sen
  • Luciatåget – med Lucia, stjärngosse, tomte & pepperkaka
  • Grötfrukost – med skinka, ost och 6 st russin (sockerkänsligheten begränsar antalet)

Det jag missade att lägga in var vem som skulle väcka på morgonen och att vi skulle säga hejdå efter luciatåget.

Pappan är just nu inte så populär och det kunde gått illa när det var han som började väckningsproceduren; ”du måste vakna nu, vi måste till dagis, det är Lucia idag”. Att det var väldigt lugnt och fint spelade ingen roll. Han bemöttes med sparkar att han skulle gå därifrån. ”Mamma ska.”

Vi började om, hon kröp ner under täcket och så var det min tur. Med en gång annat ljud i skällan.

När lussandet var klart och småbarnen satt kvar med sina fröknar, för att ta det lugnt efteråt, bröt Prinsen ihop av föräldrar som inte förstår hur skrämmande det blir för en liten ett- eller tvååring när en massa vuxna bara väller fram på en gång.

Väntade slutligen in Prinsessan för att stämma av med henne innan jag gick. Hon väntade på mig – det hade jag helt missat. Phu, tur att jag inte bara gick. Det hade kunnat bli katastrof.

Hennes närmsta fröken tyckte att det gick såå bra och trodde att faran var över. Själv är jag inte lugn förrän dagen har gått och jag får träffa henne igen i eftermiddag. Jag vet att det ofta kommer i efterhand. Hon håller ihop så länge hon orkar och inget stort går henne emot. Då låser det sig och i värsta fall gömmer hon sig i en koja på förskolan och vägrar följa instruktioner. tills man kryper in där med henne…

Minns plötsligt hur jag när hon var liten tyckte hon var så ”duktig” som aldrig grät när hon ramlade. Upp igen och fortsatte bara. Nu förstår jag att det kanske bara var hennes försvar. Som den där gången när hon ramlade från en bänk och vi inte såg ad som hände. Hon somnade och vaknade sen på natten och var fullständigt hysterisk. Mer om det en annan gång.

Annonser

One thought on “När spänningen släpper

  1. Pingback: Framgångsrik strategi | rosa prinsessan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s