Jag som trott att alla har det så här

Hon är vårt första barn. Vi hade jobbiga första år med förlossningsdepression. Hon är bara 4,5 år. Vi har inte så mycket nära erfarenheter från andra barn i samma åldrar. Så det vi upplevt som apjobbigt har vi trott berott på oss själva och att vi överdriver reaktionerna. Att vi bara inte hittat ett förhållningssätt för oss själva att acceptera att det skulle vara så här jobbigt att ha barn.

20111207-094703.jpg

Nu börjar jag misstänka att det inte är så. Vi kanske inte överdriver trots allt. Det kanske är så att det är lite tuffare utmaningar i våra konflikter än i en ”vanlig” familj med 4-åringar.

Men hur tar jag reda på det? När jag pratar med vänner med barn i samma ålder känner de igen det jag pratar om. Det får mig att tvivla. Tänk om jag ändå bara inbillar mig.

Här beskriver jag några av senaste dygnets händelser hos oss (då har det här varit ett lugnt dygn):

• jag serverar em-mellis lite försent. Vill hjälpa henne att få till snuttefilten bakom ryggen när hon ska sätta sig. Filten trillar ner och Bä hamnar på golvet. End of the world. Gråtande springer hon in i sitt rum ”det var DITT fel mamma, DU gjorde så att den åkte ner på golvet. Hon gömmer sig i sin säng, förtvivlad och det slutar med att jag får ”prutta” henne ut därifrån så att jag sen kan få mata henne i sängen. Allt för att få upp blodsockret igen.

• hon vill veta vem som nattar, minst två kvällar framåt. När M ska natta gråter hon förtvivlad och vill att pappa ska natta. Nånting har fått henne att på sista tiden känna oro med M.

• hela fm igår spenderades med att spela på nya iPaden. Labyrinter, Sudoku (gav henne ingen större utmaning tydligen), rita och spela Spot the dot.

• Innan frukost idag upptäckte hon att jag ställt en naturfilm med fiskar i barnfilmsskåpet och så kunde det inte vara. Plötsligt sorteras alla filmer om. (Hon ser dock sällan på film numera. Bullerbyn funkar, Barbie är för läskigt…) Först sorterar hon bra filmer överst och andra längst ner. Sen ska tjejfilmerna vara överst och killfilmer nederst. Det ser ut som det är färgerna som avgör. (De blå fodralen på översta hyllan är hennes vapendragare Små Einstens och Musses Klubbhus och den röda på nedre är Kung Fu panda, inte precis hennes cup of tea).

• hon har klagat över magont i flera dagar. Tills hon igår fick vara hemma pga förkylning. Inte ett pip om magen på hela dagen…

Är det så här i alla familjer med 4-åringar???

Advertisements

4 thoughts on “Jag som trott att alla har det så här

  1. Det är ingen enkel fråga, men som förälder brukar man känna rätt, så lita på dig själv! En sak känner jag igen såå väl och det är kommentarer från andra ”Så där gör ju barn” Jo, våra ungar är ju oxå barn, men allt är mycket mer på nåt sätt. Och det är svårare att nå fram. Ett barn i trotsåldern når man ju ändå, även om dom trotsar…

    Sen är ju även barn med npf olika och har egna personligheter. Så det är inte helt lätt. Men du har kommit bra mycket längre än jag hade gjort när min tjej var fyra. Jag fattade att det var nåt, men inte vad…

    Mitt råd är att be om en utredning så fort som möjligt, för det brukar vara kö. Sen läsa bloggar och böcker så du har lite att jämföra med.

    Lycka till!
    Kram Nina!

    • Tack för din kommentar Nina!

      Ja, det där med att nå fram förstår jag precis. Eller att INTE nå fram. Visst är det ibland trotsande utbrott och att hon bara bestämmer sig för att förstå vart gränsen går. Då kan jag oftast också få med henne på spåret utan alla omvägar. Men många gånger är det inte alls så och det är inget annat att göra än att backa tillbaka och låta henne göra om. Berätta det hon ”måste” för att hon sen ska kunna gå vidare eller lyssna.

      Vi har tid för läkarbesök på bvc, men jag känner mig osäker på de olika vägarna för utredning. Är det BUP eller bvc, och vad är hab som alla skriver om?
      Helt ny och förvirrande verklighet, som jag inte vill vara i…

  2. Hejsan! Tittade in från en länk i ett gemensamt forum på FB.
    Man brukar säga att när saker styr ens vardag, så blir det ett funktionshinder.
    Visst kan det vara jobbigt trotts, men något annat med beroende på hur mycket detta tar av allt annat under dagen!

    Jag hade det också superjobbigt med min son hela uppväxten.
    Ständiga utbrott som kom som en blixt från himmeln. Utan att man egentligen visste ard som orsakade det.
    Nu är han utredd sen flera år (atypisk autism och adhd med tics).
    Men, är det ens första barn..så vad vet man???
    Jag la all skuld på mig själv med!!

    Hoppas ni finner ut av allt! Kramar /Maria

    • Tack för din kommentar Maria!

      Då är det här helt klart någon form av funktionshinder, för just nu kan vi inte komma någon vart än att följa hennes humör och hennes takt, vad hon bestämmer sig att göra. Förbereda, förbereda, förbereda.

      Just nu tar bildscheman, enkla handritade, den mesta av tiden för att inte få en 4-åring springande fram och tillbaka i lägenheten istället för att borsta tänder, tvätta händer, få på eller av pyjamas och att äta frukost på kortare tid än 30 minuter (en skål yoghurt) medelst matning..

      Ja, det är nog med jämförelsen mellan barnen som det blivit extra tydligt vilka bekymmer hon har. Tyvärr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s