Måndagstutan – hörseln

Hör just varningssignalen som tjuter första måndagen var tredje månad.

Skrämmande minnen dyker upp i mitt minne och jag undrar hur Prinsessan har det på förskolan precis i detta nu.

Första gången jag upptäckte hennes skräck för ljud var hon nog inte ett år ens. Vi var hos en granne, hade precis kommit utanför dörren när tutan började tjuta. Sju sekunder är lång tid när man inte får upp nyckeln för att öppna dörren och gå in. Hon var märkbart skärrad.

Skyllde det på att tutan sitter på taken på gården där vi bor så det låter väldigt högt just här.

Drygt två år gammal, jag var höggravid och vi hade precis klivit ur bilen på vändplan efter ett besök på IKEA. Tutan går igång och hon flyger vättskrämd upp i min famn. Skriker och trycker sig hårt hårt emot mig. Vi springer hem, så gott jag kan med prinsen i magen och hon utanpå. Jag letar förtvivlat efter nyckeln i väskan och ringer till slut på grannen (en annan) för att få komma innanför dörrar så fort det bara går för att dämpa hennes skräck.

Den här gången fick vi förklaringen att ljud som är okända för barn i den åldern kan vara skrämmande.

Idag när hon är fyra och avskyr ljudet från kaffekvarnen, mixern, eller när duschen rinner börjar jag sakta förstå att det är något helt annat. Det gör helt enkelt ont i henne.

Advertisements

One thought on “Måndagstutan – hörseln

  1. Pingback: Händelser runt två års ålder « rosa fantasier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s