Utmattad efter en timme

Kort förmiddagsfika hos Prinsens dagiskompis. Två mammor, två pappor, två storasystrar (3 & 4 år) och två småbröder som båda nyligen fyllt två.

En pepparkaka, en yttepytteliten bulle och ett glas saft senare är Prinsessan slut. Då har vi varit där i en timme. Och klockan är inte mer än 11 på förmiddagen. Ljudnivån är för hög och hon får konkurrera om mig med kompisens storasyster, som vi inte känner sedan tidigare. Vi tre sätter oss i en säng och läser istället. Det funkar okej. När vi ska gå är hon så trött och säger knappt hejdå när vi lämnar familjen.

Jag är tacksam att lillPrinsen är pigg och glad och gärna går så hon får åka vagnen den korta vägen hem. Hon uttrycker själv att det varit jobbigt och att hon är jättetrött.

Hon har inte sovit middag på över två års tid och idag säger hon att hon vill sova. Efter lunchen kryper hon och jag upp i övervåningen på sängen och ska läsa och sjunga ur julboken. Hon vill vara ifred, persienner nerdragna (ljuskänslig idag). När matens näring tagit sig ut i kroppen piggnar hon till lite och behöver inte längre vila. Efter en stund kommer hon tillbaka och väcker mig.

Nu känns det bättre mamma. Jag mår inte längre illa, för vi har inte bråkat.

Det är så mycket som är annorlunda den här veckan. Hon har svårare att lyssna och hålla sig till en uppgift. Hörseln är känsligare och hon har också blivit så mycket bättre på att berätta hur det känns i kroppen när det är jobbigt.

Jag känner mig osäker på om det är för att hon märker att vi lyssnar på ett annat sätt till hennes behov, eller om hon ”kör” med oss för att få sin vilja igenom. Det sista tänker jag kanske mest för att jag önskar att vi inte hade den problematik som vi har.

Lite senare sitter hon med paddan och kör labyrinter. Det är så mycket motigare idag än igår.

Det är för att vi var på det där dumma fikat.

Inte undra på att vi har en trasa med oss hem på eftermiddagarna från förskolan…

Advertisements

One thought on “Utmattad efter en timme

  1. Att livet inte blev som man innerst inne hade önskat eller velat är en stor sorg.
    Ett djupt hål som känns alldeles kolsvart emellanåt.

    Det viktigaste i det här och på eran resa är att ni aldrig får lägga skulden på er själva.
    Det mår ingen av er fyra bra av.

    Dåliga samvetet kommer alltid att finnas och tankar om att man kunde ha agerat annorlunda.
    Men frågan är om man kunde det egentligen?
    Ni gjorde det som ni ansåg var rätt då. Punkt.

    Den tanken har hjälpt mig massor när samvetet gör sig påmint och jag önskar så mycket ogjort och osagt.

    Många kramar med all värme och styrka som bara finns!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s