Pest eller kolera

Just idag vet jag inte vad som är värst.

För mig blev det alldeles överväldigande att förstå att hon troligen lever med någon form av autism. Det är som att hjärtat har brustit. Jag trodde vi var hemma nu. Jag trodde vi hade tagit oss ur det värsta och att 2012 skulle bli ett riktigt bra år. Jag har hämtat mig riktigt bra efter långvarig förlossningsdepression, startat eget företag och känt att vi kommit upp på banan igen. Barnen har blivit så pass stora så att vi nu skulle kunna få det lite enklare, att de klarar sig mer själva och vi inte skulle behöva passa på dem lika mycket längre.

Nu ser det inte lika ljust ut längre.

Rätt länge har vi tänkt och undrat om det är någon form av ADHD diagnos hon har. För mig har det varit rätt okej att tänka i dem banorna, även om det förstås också skulle vara jobbigt. Nu, när jag ser tecknen på autism/asperger så känns det allt annat än okej. Det känns som allt rasar och jag vill inte vara själv hemma. Hjärtat slår och kroppen värker.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s